onsdag, 02 maj 2012 20:22

Helgen som gud glömde.......

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från torsdagen vår avresedag. Jag vaknar med ett lätt sting i magen men väljer inte att fästa mig för mycket vid det mer än att vänta med frukosten några timmar. Vid 12 tiden får jag i mig en hemgjord bananpannkaka som jag lika förvånat spyr upp igen. Mer än så får jag inte i mig mat- och dryckesväg det dygnet. Istället blir Patrik tvungen att köra hela sträckan till Holland och natten präglas av mag-, led-, muskelvärk samt feber. Kommer ihåg att jag ojjade mig ofantligt över att behöva gå två meter till Caisas säng och amma henne. Fredag morgon var en tv-intervju inplanerad. Jag fixade att genomföra denna men har (kanske) tack och lov inte sett resultatet. 

På fredagen strömmade alla atleter till och det kändes kul att träffa alla härliga duathleter igen även om jag kände mig som en negativ humörsänkare där jag gick med min magknip o ömma lekamen. Det märkliga var att jag aldrig tycktes bli särskilt mycket bättre. På lördagen fick Anthony Le Duey och jag äran att läsa upp The Athletes Statement där vi proklamerar eventet öppnat och vikten av att tävla fair. Jag fick äran att göra det i Zofingen sist jag tävlade där och liksom då kände jag en stor ära inför uppdraget. 

Tävlingsdagen började med att jag tvingade i mig 2 bananer och någon matsked yoghurt - tugg tugg svälj. Därefter värmde jag upp som om jag var världen mest pigga och ignorerade den spaka och mjuka känslan i benen. Vid startskottet sprintade en holländska iväg som om det vore en 100m-final. Det kan tilläggas att hon var kortdistansare och hade senare inget att hämta i medaljstriden. Jag valde att försöka hänga klungan som tyckte inte sprang så vansinnigt snabbt som jag befarat. Tack och lov var bansträckningen aningen kortare i år och för mig som inte har den där riktiga snabbheten i kroppen ännu var det ett gott tecken. Men det var typ det enda positiva. I slutet av första varvet av 6, eller kanske vara det bara efter halva kom verkligheten ikapp och benen kändes plötsligt som om de var ute på sista varvet på andra löpningen. Jag var inte ens andfådd bara så tung och tom i benen. Det gick inte att springa alls och när jag fann mig själv jogga avbröt jag loppet efter 4 varv. Så trist och så ledsen jag var. Jag ville så gärna leverera och visa alla mammor och potentiella mammor att det går att komma tillbaka snabbt efter en förlossning. All energi har varit så fokuserad mot detta event så att när det abrupt tog slut kändes det så tomt. Därför är det bra att vila några dagar......och nu är jag ändå glad att jag åkte dit och fick uppleva tävlingskänslan igen :). Som jag längtat!

Nu väntar ytterligare någon dags vila då magen inte alls är sig lik....envist som synden verkar det vara. Men jag är övertygad om att sjukan ändock mött sin överkvinna - jag är envisheten själv och kommer snart vara på benen igen.

fredag, 20 april 2012 20:17

Hemma igen

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort mandelsmör som jag fått dille på. Det gäller att vara ihärdig men är man det så är det relativt lätt att frambringa. Man bara mixar mandel och när det blivit smör så tillsätter man lite sötma och salt - klart :)! Blandar man detta med ägg och banan så får man dessutom supergoda bananpannkakor utan mjöl. Jag har nämligen bestämt mig för att försöka utesluta allt vetemjöl ur kosten då jag tydligen tillsammans med öl och svamp inte tål detta. Igår gjorde jag nämligen en test som visade just detta och visst jag hade haft det på känn, men genom ett trollslag förvandla en stark kropp till en svag massa var en ögonöppnare. Så tydligt blev utslaget! 

Något mer trevligt med hemkomsten var det paket från shimano som låg och väntade på mig innehållande två hjälmar från Giro, ett par cykelskor från Shimano och två snabba tubdäck från Vittoria. Nu är det bara ut och köra :)

torsdag, 05 april 2012 20:07

Mallorcabilder

Lunch vid Soller 

Coach Jens 

Sant Salvador - familjen sitter och väntar på mig :)

...och här är jag :)

Några bilder från grottorna i Portocristo

En till....

Caisa exalterad över grottornas stalagmiter och stalaktiter 

Vackert och mäktigt

också väldigt vacker :)....

Caisa tittar på TV :)

torsdag, 05 april 2012 20:03

High life Mallorca

Jag är och roar mig på Mallorca med hela familjen, coach Jens och Pontus Lindgren. Det är första gången som Caisa är utomlands men resan har hittills gått utmärkt. Nytt pass har vi även till slut lyckats ordna till henne - det ska hålla i 5 år. Undrar om hon fortfarande kommer vara 58cm lång och ha mullvadskinder då? Någon har varnat för att flyga med små barn men vi märkte dock ingenting - Caisa sov hela hitvägen och det tar vi som ett gott tecken. Träningen går bra och formen blir bättre och bättre. Tror även att jag kapat något gram till på graviditetshullet som jag sparat :). Det kan tyckas våghalsigt men jag har bestämt mig för att starta i Powerman EM i Holland, en tävling jag vunnit två år i rad. I år kommer det bli aningen svårare ;) men jag ska kämpa hårt.Det är lyx att ha familjen med sig, Patrik agerar hjälpreda och ger mig välbehövlig massage vid behov och häromdagen träffades vi på toppen av Sant Salvador så att jag kunde amma Caisa innan jag körade vidare - det blev årets längsta cykelpass om 12mil. Idag har vi haft vilodag med bara ett lätt simpass för min del. Därefter har vi sightseeat (nybildning) i några grottor nära Portocristo - de var verkligen värda ett besök. I morgon ska jag förmå mig publicera lite bilder så att ni får se.